Rädslan är aldrig en bra ledare
Det senaste halvåret har det stått rätt många artiklar i Resume och Dagens Media om allt som händer på DN. Inte en enda av dem handlar om den nya ledningens vision. Vad vill de med DN? Vem är DN i deras värld?
I stället handlar det om hur man utövar makt som tidningsledare. Om handgrepp, om att röra om i grytan.
Det är säkert bra att ”röra om i grytan”. Men vet man inte vad det ska bli av rätten man rör omkring i, är risken stor att den blir lika oaptitlig som ful. En sörja av oklara ingredienser. Undrar om det inte är precis det som håller på att hända nu.
Vad förklarar annars den ytterst märkliga historien med Linda Leopold. Eller dikesskörningen med annonsen från Solidaritet.
Kan det vara så enkelt att Gunilla Herlitz inte vet vad hon vill med DN?
Det tydligaste tecknet på osäkra ledare är att de försöker skrämma sin omgivning. Det kan de göra genom att omorganisera, ge oklara besked, låta folk söka om sina egna tjänster eller andra metoder vars enda syfte egentligen är att visa vem som bestämmer.
När man måste visa vem som bestämmer, bestämmer man bara formellt. Man kommer knappast att få något särskilt stort stöd. Man skapar knappast ett bra klimat.
Gunilla Herlitz ledarskap förefaller bygga på rädsla. Hennes egen rädsla måste vara grunden för att hon agerar som hon gör, ingen långsiktig ledare skulle omorganisera, låta folk söka om sina tjänster, ändra tjänstledighetsregler eller låta i princip en hel redaktion göra ingenting – det brukar kallas utfrysning och skulle, om det gällde en annan men lika känd arbetsplats som den egna, förmodligen hamna på nyhetsplats. En långsiktig ledare skulle ha en vision, ha ett mål, förmedla det och få redaktionen att jobba efter det. Sedan skulle han eller hon lyckas eller misslyckas. Utan visionen kan man säkert producera en massa material – då blir DN ett informationsblad bland andra, säkert väl i klass med Mitt i Värmdö som i sitt senaste nummer berättar om succén med direktbussar till City. Två utmärkta tidningar som informerar om allt från ny gatubelysning till den bästa . Det som skiljer den från andra är i så fall en ibland rätt bra ledarsida (Hanne Kjöler om vargar för några dagar sedan är bland det bästa på länge) och Sveriges mäktigaste debattredaktion.
Ledarskapet bygger också på andras rädsla när de som får tjänster, eller rekryteras, ser vad som händer den som inte anses nå upp till standarden. Frågan är bara vad standarden är?
Det vore väl ändå mycket vettigare att först skapa sig en vision om vad man vill. Sedan gör det med de metoder som då är mest lämpliga för att uppnå det man vill.
Tvärtom känns kolossalt avigt.
En helt annat fråga – jag har fått en hel del mail om att jag borde skriva varje dag om just den dagens DN. Det är fullt möjligt att jag gör det framöver. Men inte nu, jag vill inte bli en DN-recensent (dubbelbetydelsen oavsiktlig). Tack dessutom för alla mail, det är ett 100-tal sedan jag började, 22 av dem kommer från anställda på DN. Återkommer om några av alla dessa mail.
Älskade DN 
”Kan det vara så enkelt att Gunilla Herlitz inte vet vad hon vill med DN?”
Ja kanske eller att hon inte vill kommunicera det externt vilket kan vara en något annorlunda sak.
Om det är något man kan lita på är det att tidningar läcker – hade hon kommunicerat en vision internt hade det varit känt. För säkerhets skull ha jag frågat många av dem som mailat till Älskade DN, det roligaste svaret var ”i så fall så diskret att ingen märkt det”.
[…] En som pratar lite mer än andra, eller i varje fall har dedikerat en hel blogg åt Älskade DN är Paula Hammerskog. Läs också det här viktiga inlägget på Mindpark: “Jag har haft DN i alla år. Troget har […]
[…] En som pratar lite mer än andra, eller i varje fall har dedikerat en hel blogg åt Älskade DN är Paula Hammerskog. Läs också det här viktiga inlägget på Mindpark: “Jag har haft DN i alla år. Troget har den […]
[…] får naturligtvis hantera sitt material precis som de vill. Men de måste väl vara klara över vad de vill. Så här säger DN om sig själva, enligt Wikipedia: DN:s målsättning är att vara en […]
Jo hon gav visst en programförklaring när hon startade.
Hon sa: tidningen ska rikta sig till en urban läsekrets, med urban menade hon ett sätt att tänka, inte en bostadsort. Hon sa att tidningen ska fortsätta att vara ledande inom det den är bra på: utland och opinion. Hon sa också att kulturen är högklassig. Däremot ansåg hon att nyhetsarbetet måste bli bättre, att man tidigare inte haft känslan av att redaktionen kan känna igen en nyhet. Ekonomidelen tycker hon också är bra. hon sa inget om sport, feature etc.
Tidningen ska framför allt vara humanistisk. Hon sa också att hon är feminist. Och liberal, i vid bemärkelse.
Vad som skiljer henne från tidigare är att hon beskriver tidningen som en rikstidning. Tidigare har tidningen varit en stockholmstidning som även läses i resten av landet. DET är verkligen en stor omsvängning med tanke på tidigare satsningar på påstan, stockholmsdelen som tabloid, runt stan och joakim berners försök att till och med sektionera tidningen med särskilda sidor för stadsdelar i Stockholm.
jo just det. hon sa också att man ska göra det viktigare att prenumerare. tidningen ska vara oundgänglig för dem som vill hålla sig ajour om diskussionen i samhället. därför ska materialet inte ges bort via dn.se. hon har heller ingen ambition att försöka få yngre läsare utan accepterar utvecklingen mot att människor börjar prenumerera senare i livet än tidigare. hon tror inte på fler prenumeranter, men däremot vill hon att de som nu finns ska förbli trogna.