Älskade DN

Snacka om att slå in en öppen dörr…

Posted in DN, journalistik by Paula Hammerskog on mars 12, 2010

Igår blev jag intervjuad av DN:s interntidning Myggan. Texten är visserligen mycket rakare och bättre än jag uttryckte mig (du milde vad det är svårt att vara tydlig när man pratar, jag borde verkligen kunna tala i klartext) men jag sa en viktig sak.

Jag sa ungefär att ”Ett av DN:s största problem är att känslan för nyheter har tappats bort, numera är majoriteten av det som står på nyhetsplats antingen reportage om saker vi redan visste om, eller nyhetstexter enligt formulär 1A om saker vi läste på webben någon annanstans i går.

I morse när jag öppnade tidningen (DN alltså, inte Myggan, den har jag inte, jag vet inte ens hur den publiceras numera), blev jag nästan full av skratt. På bästa nyhetsplats (åttan-nian) bredde ett reportage ut sig. Om något vi redan visste om. På näst bästa nyhetsplats, alltså sidan efter, följde ännu ett reportage som kan beskrivas på samma sätt, från samma plats.

Det är naturligtvis helt rätt att skicka en fantastisk reporter (Michael Winiarski) och en lika fantastisk fotograf (Paul Hansen) till Haiti för att berätta om det som hänt sedan jordbävningen. Det är naturligtvis lika rätt att de ska ha mycket plats i tidningen.

Ändå blir det helt fel.

1) Detta är ingen nyhet. Det här har vi läst om sedan ungefär dag fem efter katastrofen. Att lägga dessa texter och bilder här är rent slöseri, lägg dem i Söndag, eller i bakvagnen på huvudtidningen. Låt Paul Hansens bilder ta plats, men låt bilden, inte mallen (se punkt 2) avgöra storlek. Och låt Micael Winiarskis text ta plats, men låt texten, inte mallen (se punkt 2 igen) avgöra längd.

2) Huvudreportaget är gjort enligt DN:s nya mall, jättestor bild (oavsett om bilden är bra eller inte, den här råkar vara bra, den uppfyller dessutom DN:s nya giv att människor som är på bild ska vara glada, det ser gubben på bilden ut att vara), en huvudtext om själva saken på max 2700 tecken (helst kortare), en sidotext som är ungefär hälften så lång och två faktarutor. Låt mig säga en sak – vi läsare har genomskådat det tricket. Det märks att många faktarutor, för att inte tala om sidotexter, är där bara för att mallen säger det.

Förresten, lägg inte texterna i Söndag eller i bakvagnen, gör en hel bilaga. En chefredaktör hade nog gjort det. En VD förmodligen inte. Låt chefredaktören bestämma. Förresten igen, varför inte skicka samma reportageteam till Chile efter Haiti, låta dem göra liknande reportage där, lägg till en begåvad analys om vad, hur och varför saker ser olika ut – lägg så till något om omvärlden och dess reaktioner och agerande och DN har gjort en bilaga som kan användas i samhällskunskapsundervisningen. Med lysande texter och bilder.

För många år sedan jobbade jag på Expressen tillsammans med en nattchef som heter Bosse Andersson. En natt, när jag gjort en riktigt bra intervju som jag inte riktigt tyckte gick in på det trånga utrymme som då fanns till hands (vi talar nu om sådär tre på natten, tidningen bör vara ganska fylld då) ställde jag den hopplösa frågan ”Hur långt får det bli – som mest?”.

Bosse svarade med några ord jag tänker på varje gång jag skriver en text som är det minsta viktig.

– Inte längre än att varje bokstav har betydelse.

Att trycka in texter och bilder i mallar gör bara  osäkra skribenter, osäkra fotografer och osäkra tidningsmakare.

En sådan var (eller kanske är, jag tror Bosse jobbar kvar på Expressen) aldrig Bosse Andersson.

Nu är det dags att sluta skriva.

Annonser

8 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. maxtiotar said, on mars 12, 2010 at 11:36 e m

    Hej och tack!

    En del av det du skrivit tycker jag gränsat till meningslöst gnäll och mästrande. En del har varit mycket bra och den här texten är det. Framförallt kritiken mot mallandet som jag själv förde en ”Don Quijotisk” kamp mot. Mallar är lika korkat som att låta en dator sköta nyhetsvärderingen. Varför mallade sig nästan alla svenska morgontidningar efter kvällspressens sportbilagor när de borde funnit en alldeles egen, fungerande lösning? Hur kan man acceptera en jättelik meningslös bild när en lika meningslöst text blivit ställd?

    Blott en fråga, vart tog ditt ledmotiv, intervjun i Myggan, vägen? Det kommer aldrig tillbaka. Säkert menade Bosse Andersson också att alla berättelser måste knytas i hop; alla frågor måste ges ett svar även om det är en ny, extra tacksam, fråga.

    Bästa h./Magnus

    • Paula Hammerskog said, on mars 13, 2010 at 12:25 f m

      Hej och tack själv!

      Kul jämförelse om mallandet, alltså den att låta en dator sköta nyhetsvärderingen. Även om jag kan undra om det inte är just det som görs.

      Dock förstår jag inte din fråga om ledmotiv. Jag använder Myggan som ingång till huvudfrågan – som är att DN saknar nyhetskänsla och därmed tror att reportage är nyheter, bara för att man gör dem själv. Ledmotiv ser jag det inte som – måste erkänna att jag inte riktigt är bekant med termen i artikelskrivande (däremot i musikaler men sådana är jag inte kompetent att skriva).

      Nyhetsartiklar (och många andra texter) behöver inte knytas ihop. En annan nattchef, en betydligt mer känd sådan vid namn Bengt Bengtzon, brukade säga ”stryk slutet”. Det var ofta ett bra råd, ihopknytningar är inte sällan hyfsat krystade. Sedan tar jag mig nog textmässiga friheter bara för att att detta är en blogg, jag skriver mer som andan faller på och som jag tänker – vilket säkert ibland avviker från skrivandets A B C.

      Men ändå. Vilken är frågan som måste ges ett svar? Ställer du den lovar jag att försöka svara.

      /Paula

  2. maxtiotar said, on mars 13, 2010 at 12:47 f m

    Vad blev det för reaktion på intervjun i Myggan, frågar jag som nog överdrev min egen knut något?

    • Paula said, on mars 13, 2010 at 12:55 f m

      Aha – då är jag med. Och där har du naturligtvis rätt, jag borde ju skrivit att jag inte tror att intervjun är publicerad än.

      Ett bra exempel på att sådant som för skribenten är självklart (hade jag fått reaktioner hade jag ju berättat det) inte alls är det för läsaren.

  3. maxtiotar said, on mars 13, 2010 at 1:07 f m

    Det sämsta jag läste i fredags var INTE något i DN utan den första, inledande, satsen i en stor annons för Fotbollsexpressen.se: ”Nu behöver du inte ens vänta på måfesterna till slutsignalen längre.”.

  4. Kurt said, on mars 13, 2010 at 4:02 e m

    kort förklaring. ”Myggan” är journalistklubben på DN:s tidning som distribueras till alla SJF-medlemmar. Den utkommer oftast i pappersform, men bangar inte för några distributionsformer alls, elektroniskt, live, you name it.
    – Myggan – snart i din läsplatta!

  5. Henrik Stadler said, on mars 14, 2010 at 12:17 e m

    Jag tror att du sätter fingret direkt på den springande punkten. Problemen har ökat i samma takt som VD:n tagit makt från Chefredaktören.

    • Paula said, on mars 14, 2010 at 6:52 e m

      Absolut. Tiderna då chefredaktören kunde göra vad han eller hon ville utan hänsyn till kostnaderna är för länge sedan förbi, men jag är helt övertygad om att DN skulle gå betydligt bättre om VD kunde sköta sitt och chefredaktören sköta sitt. Det är chefreds, och redaktionens, uppgift att göra en tidning som är lönsam. Inte VD:s. Och från andra hållet kan man ju inte börja.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: